SABBATEN ENLIGT BIBELN
SABBATEN FÖRÄNDRAD
TILL SÖNDAGEN
Den nytestamentliga församlingen höll sabbaten
Efter Jesus dött, vilade hans efterföljare enligt budordet.( Luk 23:56)
Sabbaten efterlevdes i Apostlagärningarna av Judar och hedningar som accepterat Kristus. (Apg 13:42-44; 16:13; 17:2-4; 18:4)
Luk 23:56
”56 Sedan vände de tillbaka och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de stilla enligt lagens bud.”
Apg 13:42-44
”42 Och när judarna gick ut ur synagogan, bad hedningarna att de nästa sabbatsdag skulle predika för dem om samma sak. 43 Men då församlingen skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd. 44 Och följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.”
Apg 16:13
”13 Och på sabbatsdagen gick vi ut ur staden längs med en flod till ett ställe där man brukade be. Och vi satte oss ner och talade med de kvinnor som var samlade där.”
Apg 17:2-4
”2 Och sin vana trogen gick Paulus in till dem, och under tre sabbater talade han till dem ur Skrifterna 3 och förklarade och bevisade att Kristus måste lida och uppstå från de döda, och sa: Alltså är denne Jesus, som jag predikar för er, Kristus. 4 Och några av dem trodde och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill också en stor skara gudfruktiga greker och inte så få av de förnämsta kvinnorna.”
Apg 18:4
”4 Och han höll samtal i synagogan varje sabbat och övertygade både judar och greker.”
Soltillbedjan var en vanlig hednisk sedvänja
Gud varnade Israel för soltillbedjan (se 5 Mos 4:19).
Ändå offrade många judar sina hästar till solen (se 2 Kung 23:11).
Slutligen tillbad de judiska ledarna solen vända åt öster (se Hes 8:16).
Vid samma tid hade dessa ledare blundat för sabbaten (Hes 22:26).
Romarna kallade solguden för Mitra och Apollos. De tillbad solen på den första veckodagen, kallad ”Deis Solis” (betyder ”Solens dag”), eller ”Sunday” på engelska.
Websters engelska ordbok från 1929 om ”Sunday”. ”Den kallades på det viset därför att man i antiken tillägnade dagen till solen, eller till dess tillbedjan. Kallas även den första dagen i veckan.”
Önskar du mer detaljerad information om hur dagen förändrades till söndagen, vilket även inkluderar ursprunget till begreppet 666 och tillbedjan av Satan så långt tillbaka som till 2000 f.Kr. rekommenderar vi boken ”Den stora striden” av Ellen G. White. Den boken kan du beställa från oss (se meny-alternativet <Hem>, längst ned på sidan.
5 Mos 4:19
”19 Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem. Ty HERREN, din Gud, har gett dem åt alla folk under hela himlen till deras del.”
2 Kung 23:11
”11 Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar brände han upp.”
Hes 8:16
”16 Så förde han mig till den inre förgården till HERRENS hus. Och där, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt HERRENS tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.”
Hes 22:26
”26 Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.”
Avfallet från sanningen började på Paulus tid
Paulus var medveten att avfallet skulle ske först och att ”syndens människa” skulle uppenbaras (2 Thess 2:3)
Till och med på sin egen tid förklarade Paulus att ”laglöshetens hemlighet” var verksam. (2 Thess 2:7)
Paulus varnade att strax efter hans död skulle församlingens äldste predika villoläror. (Apg 20:17, 30. Se även 1 Tim 4:1).
2 Thess 2:3
”3 Låt ingen bedra er på något sätt. För den dagen kommer inte, om inte avfallet först har skett, och syndens människa, fördärvets son, har blivit uppenbarad,”
2 Thess 2:7
”7 För laglöshetens hemlighet är redan verksam, men bara till dess att han som nu hindrar har tagits bort.”
Apg 20:17, 30
”17 Men från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste… 30 Och bland er själva ska det träda fram män som ska predika villoläror, för att dra lärjungar till sig själva.”
1 Tim 4:1
”1 Men Anden säger uttryckligen att i de sista tiderna ska somliga avfalla från tron och hålla sig till villoandar och onda andars läror,”
Från Jerusalem till Rom – Från sabbat till söndag
Jesus förutsade att ”templet” skulle ”brytas ner”. (Matt 24:1-2). Det Judiska templet förstördes av romarna under det första Judiska kriget år 7 e.Kr. Romarna förde återigen krig mot Judarna 132-135 e.Kr. Kejsare Hadrianus förvisade alla Judar från Palestina. Dessa Judiska krig inträffade efter Apostlagärningarna hade skrivits och resulterade i ett stort tryck på den tidiga kyrkan att komma bort från sabbaten. När Rom var i krig med Judarna blev det väldigt impopulärt för de kristna att hålla sabbaten eftersom den ”såg ut att vara Judisk”. Söndagen var redan populär bland den romerska befolkningen som en dag för soltillbedjan. Därför vek sig en del kristna ledare (kallade ”de tidiga kyrkofäderna”) för frestelsen och påbörjade förändringen från sabbat till söndag. Vad var motiveringen? Jesus Kristus uppstod på söndagen. Alltså använde de uppståndelsen av Jesus Kristus, som dog för våra synder, som en anledning att bryta ett av de tio budorden!
Precis som det forntida Israel blundade de för sabbaten till förmån för traditioner som associerades med soltillbedjan!
Matt 24:1-2
”1 När Jesus kom ut från templet och var på väg därifrån, då kom hans lärjungar fram till honom för att visa honom templets byggnader. 2 Då sa Jesus till dem: Ser ni inte allt detta? Sannerligen säger jag er: Här ska inte lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner.”
Församlingen i Rom blir den Romerska kyrkan
Innan det Judiska templet förstördes, planterades en stark kristen kyrka i Rom. Paulus skrev till de troende ”i Rom”. (Rom 1:7)
Omgivna med hedendom i världens största huvudstad, avföll snart församlingen i Rom ( 2 Thess 2:3) från enkelheten i evangeliet och blev det förmögna, politiska och mäktiga Romersk katolska kyrkan.
Denna övergång inträffade speciellt under kejsare Konstantin, som favoriserade den katolska kyrkan framför alla andra kristna kyrkor.
Rom 1:7
”7 Till alla de som är i Rom, Guds älskade, kallade till att vara heliga. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.”
2 Thess 2:3
”3 Låt ingen bedra er på något sätt. För den dagen kommer inte, om inte avfallet först har skett, och syndens människa, fördärvets son, har blivit uppenbarad,”
Kejsare Konstantin, katolicism, soltillbedjan och söndagen
Konstantin drev sin arme genom en flod och ”döpte” dem alla in i kyrkan. I full konungslig pomp ledde han det första kristna kyrkomötet i Nicea år 325 e.Kr. Som ett ’slugt, politisk geni’ var hans agenda att förena hedendom och kristendom. Hedningarna tillbad solen på första veckodagen. De kristna hade också börjat ära söndagen genom förklaringen att Jesus uppstod på den degen, samt att undvika att vara judiska. Konstantins ide var att förena båda grupperna genom söndagsfirandet som plattform. Den 7:e mars 321 e.Kr. utgav han den första nationella söndagslagen. ”På solens ärevördiga dag skall rådmän och folket som bor i städerna vila, och alla verkstäder skall vara stängda.” – Phillip Schaff’s History of the Christian Church, Band 3, s. 380, kommentar 1.
Han lät också prägla mynt ”som på ena sidan hade bokstäverna i namnet Kristus, och på andra sidan en bild av solen”. Stanley’s History of the Eastern Church, lect. vi, par. 14.
“Bibehållandet av det gamla hedniska namnet ‘Dies Solis’ eller ‘söndag’ för den veckovisa kristna högtiden beror till stor del på föreningen av hedniska och kristna känslor om den första dagen i veckan som rekommenderades av Konstantin till hans både hedniska och kristna undersåtar. ” Ibid., Par. 15. År 330 e.Kr. flyttade Konstantin sin huvudstad från Rom till Konstantinopel (idag Istanbul) och förberedde därmed vägen för påvarna i den romersk-katolska kyrkan för att fortsätta att regera i Rom som Konstantins efterträdare!
Femte århundradets kristna firade både lördagen och söndagen
Sokrates Scholasticus, en kyrkohistoriker på det femte århundradet, skrev: ”Även om nästan alla kyrkorna i världen firar det heliga mysteriet [nattvarden] på sabbaten varje vecka, finns det ändå kristna i Alexandria och Rom, som p.g.a. en forntida tradition har slutat att göra det. ”Socrates Scholasticus, Ecclesiastical History, Bok 5, kap. 22.
”Människor i Konstantinopel, och nästan överallt, samlas tillsammans på sabbaten, liksom på den första dagen i veckan, vars sedvänja aldrig firas i Rom eller i Alexandria”. Sozomen, Ecclesiastical History, Bok 7, kap. 19.
Soltillbedjan i det Romerska imperiet
”Soltillbedjan var den huvudsakliga formen av tillbedjan i det Romerska imperiet och av innevånarna i Rom.” A.T. Jones, The Great Empires of Prophecy, s. 424.
”Det hävdades öppet att soltillbedjan skulle ersätta alla annan tillbedjan.” Millman’s History of Christianity, Bok ii, kap. viii, par. 22.
”Solen var allmänt firad som den oövervinnerlige vägvisaren och Konstantins beskyddare” Edward Gibbon, Decline and Fall of the Roman Empire, kap. xx, par. 3.
De kristna kompromissar och antar söndagen
”Innan Kristus första ankomst, utförde alla österländska religioner gudomlig tillbedjan med sina ansikten vända mot den del av himmelen där solen visar sina första strålar… De omvända kristna… bibehöll denna forntida och universella vana att tillbe åt öster varifrån de hade sitt ursprung.” Mosheim’s Ecclesiastical History, century ii, Del ii, kap. iv, par. 7.
“Söndagen (Dies Solis, i den Romerska kalendern, ”solens dag”, eftersom den tillägnades solen), antogs av de tidiga kristna som en dag för tillbedjan.” Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, Art. “Sunday.”
”Vi samlas alla på solens dag… på samma dag som Jesus Kristus vår frälsare uppstod från de döda.” Skrivet av kyrkofadern St. Justin. Citerad i “the New Official Catholic Catechism” (1994), s. 524.